Filminstitutet kritiseras för att fokusera på kön och hudfärg
Det finns mer att göra i mångfaldsarbetet än att enbart fokusera på kön och hudfärg, menar kritiker.
Svenska filminstituet får hård kritik för ett ensidigt fokus på filmskaparnas och skådespelarnas kön och hudfärg.
Filminstitutet har haft som mål att hälften av filmerna ska göras av kvinnor, vilket uppnåddes 2014.
I en artikel på Dagens Nyheter kritiserar flera svenska regissörer och producenter filminstitutet.
– Det måste vara fifty-fifty, vilket är ett helt hopplöst urvalskriterium när det gäller kreativt material. Följden blir att det inte är de bästa projekten som kommer fram. Jag har fått besked som ”Åh, vilket bra projekt! Det hade vi gärna velat stödja. Men det är ju en manlig regissör, så det går inte”, säger Börje Hansson, producent och manusförfattare.
Filminstitutets vd, Anna Serner, menar dock att de måste satsa på underrepresenterade röster.
– Vi vill att svensk film ska vara relevant för alla svenskar och Sveriges publik ser ny ut. Då kan man konstatera att de filmernas innehåll speglar inte någonting nytt, utan en tid i Sverige, där det har varit väldigt mycket stereotyper och väldigt mycket av det som är vitt svenskt. Och Sverige ser inte ut så längre och film är konst och konsten ska ju vara relevant och därför tycker vi att det är rimligt att man gör sådana här initiativ som får branschen att börja tänka, säger Anna Serner.
Anna Serner menar också att deras satsningar hela tiden utesluter människor och hänvisar bland annat till filminstitutets senaste filmstöd till kort skräckfilm, men som också riktar sig till kvinnor och andra än svenskar. Hon säger också att film ska utmana fördomar och vara relevant för alla svenskar.
– Filminstitutets ledning har själv satt upp jämställdheten som mål nummer ett och sedan i princip glömt bort de andra målen, säger Börje Hansson.
Den normkritiska filmen "Dyke Hard", en lesbisk queermusikal, fick 1,85 miljoner kronor i filmstöd av filminstitutet och har enligt Dagens Nyheter kallats en "mångfaldsorgie" och "internt kompisprojekt som inte hör hemma på bio". Filmen har setts av 1 890 personer.
– Jag ska inte säga att det är enfaldigt, men det riskerar att uppfattas som det, när man tar för få dimensioner med sig in i mångfaldsarbetet. Och om vi ska ägna oss åt underprivilegierade grupper, då kan jag räkna upp så många fler grupper, säger Susann Jonsson på Filmpool Nord till SVT.
Tidigare kritiker har kallat filminstitutets tidigare mångfaldsarbete för "fruktansvärt arrogant" och pekat på bristande vetenskaplighet när konsultbolag utvärderat mångfalden, snarare än filmvetare.
