Kameraåkningar

Istället för att bara röra kameran runt sina egna axlar, kan man röra den från en punkt till en annan - en så kallad åkning. Nackdelen är att man i vissa fall får lägga räls, sätta en stor åkvagn på rälsen - men bilderna man får är extremt snygga.

Tips: När du gör kameraåkningar - liksom alla andra kamerarörelser - bör du starta och avsluta med en "fast" bild. Det ger större valmöjlighet vid redigeringen än om man klipper mitt i en åkning.

Åkningarnas betydelse

Åkningar förstärker oftast bilder och ger dem en speciell närvaro känsla. Man kan bl.a. gå närmare motivet, vilket kallas tracking. Gör man istället en åkning i sidled i förhållande till motivet kallas det trucking. Tracking och trucking genomförs lämpligen på en så kallad dolly.

En intrackning mot en person i en scen används bl.a. för att förstärka personens reaktion eller tillstånd. Ett mycket vanligt exempel för denna typen av framåkning är t.ex. när den onde (dramaturgiskt sett kallad antagonisten) har tagit över kampen i exempelvis en boxningsmatch. När hjälten reser sig rakryggad efter att brutalt har blivit nedslagen, åker kameran in till närbild på hans ansikte som är fylld av hämnd. Meningen är att publiken skall "rysa" och känna att han garanterat kommer att fortsätta fighten tills någon av dem har vunnit. Ofta används även musik för att förstärka situationen och speciellt inåkningen ytterligare.

En så kallad motåkning är en åkning där kameran går i motsatt riktning mot motivet i scenen. En sådan uttrackning används ofta i filmers avtoning för att "lämna" hjälten och dennes älskade ensamma. Publiken känner då oftast för att själva "dra sig tillbaka".

Foto: Peter Dahlgren

Med en dolly får du stabila bilder när du gör åkningar.

Dolly - kamera på hjul

En dolly är en vagn med hjul som man sätter kameran på för att åstadkomma jämna åkningar.

Den vanligaste typen av dollys (Panther, Elmack) består av en bas med fyra gummihjul med en hydralisk pelare där kameran är monterad. Andra typer har en kort vinklad kranarm, som exempelvis PeeWee.

I professionella filmsammanhang använder man en stor dolly på räls med utrymme för en A- och B-fotograf. Dollyn skjuts på av en så kallad passare. Det finns även mindre rälsar för amatörbruk, t.ex. MultiGlider.

MultiGlider är en kort räls som sätts ovanpå stativ där man kan göra korta, mycket jämna åkningar (både horisontellt och på diagonalen). Ultra Crane är en liten kran som låter kameran flyga in över föremål. Båda kostar runt tusenlappen per dag att hyra.

Foto: Peter Dahlgren

Med räls får man exaktare fram- och bakåtrörelser så att man kan koncentrera sig på kamerarörelserna.

Att göra egna dollys

Det är faktiskt inte så svårt att göra en egen dolly. Antingen kan man bygga en bas med hjul på eller använda befintliga saker såsom rullstol och cykelkärra. Kontrollera bara så att hjulen inte är för små.

Splatterskräckisen Evil Dead (1982) hade en väldigt effektiv men enkel kameraåkning för oregelbunden terräng som du själv lätt kan åstadkomma. De spände helt enkelt fast en kamera på en stock som de sedan sprang med genom skogen.

Steadicam

Steadicam är en kameraupphängning som gör att man till och med kan springa med kameran fritt utan skakningar. Fotografen bär en väst där en fjäderbelastad arm (med en mottyngd i nedre delen av armen) är fastsatt och tar upp gungningarna. Den är dock dyr och kräver särskild utbildad personal.

Steadicam användes för första gången i filmen Rocky (1976) och har skapat ett alldeles eget - och mycket använt - bildspråk, då kameran tycks sväva fritt. Användes även mycket i The Shining (1980) när lille Danny cyklar på sin tre-hjuling genom korridorerna.

Funderar du över att bygga en själv kan du finna inspiration hos Homebuilt Stabilizers. Hos Video University finns en lite enklare variant som man enkelt kan bygga själv, vilket passar utmärkt för exempelvis små DV-kameror.