Politisk styrning och låg konstnärlig frihet hos Svenska filminstitutet

Vilka som får pengar för att göra film av Svenska filminstitutet (SFI) är styrt av politiska skäl snarare än konstnärliga skäl. Det framgår i en ny rapport från Myndigheten för kulturanalys efter att ha intervjuat och skickat ut enkäter till filmskapare och filmkonsulenter.

Myndigheten har undersökt SFI men också Kulturrådet och Kostnärsnämnden. SFI får dock mest kritik för politisk styrning. 

Rapportens slutsats är att det "äger rum kulturpolitisk styrning som påverkar, eller riskerar att påverka, den konstnärliga friheten på ett negativt sätt."

Många filmskapare säger att de måste anpassa sina filmer och sina ansökningar till filminstitutets politiska mål för att få pengar till sina filmer.

Rapporten säger att en "stor grupp konstnärer och kulturskapare anpassar också sitt konstnärliga innehåll efter kriterier de upplever som viktiga i bedömningsprocessen." Det frångår principen om att politiker inte ska lägga sig i vad filmskaparna gör. Det ska vara "armlängds avstånd" mellan politiker och filmskapare, brukar man säga.

Resultaten från rapporten visar bland annat att:

• 38 procent av filmarna tycker inte att SFI lever upp till idealet om konstnärlig frihet (bland de som fått bidrag tycker 41 procent att SFI lever upp till idealet).
• 43 procent av filmskaparna har avstått från att söka bidrag från SFI för att de upplever att bedömningskriterierna går emot konstnärlig frihet.
• 60 procent av filmskaparna har anpassat innehållet i ansökan (utan att det höjer filmens kvalitet) i hopp om att få bidrag från SFI. Det är dessutom främst unga filmskapare som har anpassat sig.

Flera filmkonsulenter som jobbar på SFI har också intervjuas. En filmkonsulent säger så här:

Jag tänker så här, att vill man ha ett statligt stöd måste man vara beredd att skriva under på vissa saker som är viktiga för det demokratiska samhället. Vill man inte ha statligt stöd, då kan man skita i det.

Samtidigt finns det filmkonsulenter som inte ser det som någon politisk styrning. En filmkonsulent svarar så här:

Det finns inga som helst kopplingar mellan vem som får göra film och vem som får stöd på Filminstutet. Utan det får vem som helst göra, vem som helst får göra film.

Andra filmkonsulenter är mer förstående för den politiska styrningen av vilka filmskapare som får pengar:

Det är en sak när det är värden som alla omhuldar så att säga, men om man kommer i situationer med värden som plötsligt inte alla omhuldar, men som ska implementeras enligt samma synsätt. Så det finns ett problem där.

Myndigheten för kulturanalys nämner också att det paradoxala att film ska användas för att "stärka yttrandefriheten snarare än att den själv ska vara ett uttryck för denna frihet".

Rapporten sammanfattar läget på följande vis:

Sammanfattningsvis innebär den politiska styrningen av Filminstitutet att ett antal perspektiv sätts i centrum för Filminstitutets verksamhet. Svensk film ska hålla hög kvalitet, vara kommersiellt gångbar, nå olika målgrupper och olika delar av landet och själva produktionen av svensk film ska präglas av jämställdhet, mångfald och olika röster och perspektiv. Samtidigt lämnar den politiska styrningen Filminstitutet med ett betydande manöverutrymme. Politiken ger få riktlinjer när det gäller vilka typer av stödformer som ska utformas och hur Filministutets medel ska fördelas mellan olika delar av stödgivningen.

Svenska filminstitutet har blivit kända internationellt för att återkommande kartlägga filmskaparnas kön och bakgrund samt att fördela pengar efter vilket kön filmskaparna och skådespelarna har. Många filmare har kritiserat vad de menar är aktivism hos filminstitutet. Filmskapare har också kritiserat filminstitutet för att vara Nordkoreansk.

Anna Serner, avgående vd för Svenska filminstitutet, har sagt att "det är bara mediokra män som klagar" och att det är just genom fokuset på filmskaparnas kön och hudfärg som bland annat utmärker kvalitetsfilm. Anna Serner har också hotat att dra in filmstöd för män.

Rapporten Så fri är konsten: Den kulturpolitiska styrningens påverkan på den konstnärliga friheten kan laddas ned från kulturanalys.se. Se även myndighetens debattartikel i Svenska Dagbladet.