Akademin Valand (f.d. Filmhögskolan vid Göteborgs universitet)

Det finns normer för hur en film brukar göras. Scripta, schema, manus på 90 sidor, en manlig huvudkaraktär med en obalans som vid filmens slut ska vara löst. De normerna kan man strunta i fullständigt på filmhögskolan. Här använder man sig inte ens av riktig film.

Dan Sandqvist är lärare i filmfotografi och studierektor.

– Skolan passar filmskapare som har ett personligt uttryck och vill utveckla sig själva och filmkonsten. Man ska vara intresserad av att bryta nya vägar och inte vara bunden vid att följa traditionellt filmskapande.

Så det passar kanske inte om man vill jobba i Hollywood?

– Vi ser gärna att man kommer till Hollywood och jobbar där, men gärna att man inte följer den gängse normen.

Många filmhögskolor tar in de olika funktionerna (manus, foto, klipp etc) och låter dem samarbeta. Så gör inte filmhögskolan i Göteborg. De tar bara in totalt sex regissörer som i varje produktion får välja vilka funktioner de vill sköta själva och vilka personer de vill ha med till att fylla de andra funktionerna. Framför kameran har de hjälp av studenter från skådespelarutbildningen vid Högskolan för scen och musik.

De tar bara in totalt sex regissörer som i varje produktion får välja vilka funktioner de vill sköta själva och vilka personer de vill ha med till att fylla de andra funktionerna.

– Man samarbetar och hjälper varandra. En student hjälper till att fota någon annans film och får i sin tur hjälp med sitt manus. På så sätt får man inblick i hela produktionsledet och man får praktisk erfarenhet av de delar man är intresserad av, säger Dan Sandqvist.

Anders Hazelius går andra året på filmhögskolan. Han är från Stockholm och sökte i första hand till Dramatiska institutet, DI, men kom in här i stället. Han hade hört att Dramatiska institutet var den bästa skolan och att filmhögskolan i Göteborg ansågs vara flummig. Och så var han skeptisk till att de använder video i stället för film i produktionerna. Nu i efterhand tycker han att det var tur att det blev som det blev.

– Det finns en väldig optimism här och ett intresse för nytänkande i en period där saker och ting förändras. Man tillåts ha sitt personliga uttryck. Man får själv upptäcka hur film ska se ut.

Video i stället för film

Varje student på skolan får en egen videokamera som de uppmanas att använda så mycket som möjligt. Man utnyttjar det faktum att video är så billigt och använder sig av kameran tidigare i processen än man traditionellt brukar göra.

– När man testar sig fram är det skönt att det är ett dv-band som rullar och inte film. Man kan fokusera på att få en bra prestation av skådespelarna hur lång tid det än tar, säger Anders Hazelius.

När man har en idé börjar man skissa med hjälp av kameran. Improviserar och filmar mer intuitivt. Man testar dialoger och försöker fånga det man har i huvudet först på bild innan man försöker fånga det i ord med hjälp av ett manus. Sedan klipper man ihop det och tittar på det och försöker se vad som är bra och vad man kan utveckla.

– Vi tycker att det är närmare filmens ursprung att arbeta på det sättet. Manus är mer en textprodukt som inte alltid är lätt att föra över i bilder. Men självklart använder vi oss av manus senare. Det är ett utmärkt verktyg, säger Dan Sandqvist.

Antagningsprocessen

”Filmisk gestaltning - regi och produktion” är en treårig utbildning. Vartannat år tar filmhögskolan in 6 elever som gallras fram av runt 150 sökande.

Ansökan har fyra delar som väger ungefär lika mycket för juryn:

• Skicka in en film man själv regisserat.
• Analysera den filmen.
• Berätta om ögonblicket då man bestämde sig för att söka till skolan.
• Beskriva en film man själv skulle vilja göra i framtiden.

– Efter många års erfarenhet har vi märkt att man får en bra helhet av den sökande med de här frågorna. Man ser i filmen hur de jobbar, analysen gör att man får se vilken självmedvetenhet de har och man får svar på vilka intentioner och mål de har, säger Dan Sandqvist.

De tittar väldigt lite på det tekniska. Innehållet är viktigare. Hur man vill berätta och varför man vill gå här. Skådespelet i filmen är viktigt eftersom det visar om man har känsla för att regissera.

För att bli lärare på skolan krävs att man brinner för att lära ut filmskapande. Dan som är fotolärare har själv gått här och gick ut 1998. Efteråt jobbade han som fotograf med novellfilmer och kortfilmer och med långfilm som filmelektriker.

– Man ska ha en vilja att berätta något nytt och att utveckla filmkonsten tillsammans med eleverna. Det är ingen självklarhet att den som gjort den allra bästa filmen är den bästa pedagogen.

Ångest och cykelpumpar

Anders Hazelius berättar att det finns en inställning i branschen att studenter från filmhögskolan gör flummig film och att det kan göra att somliga drar sig för att anställa en elev därifrån.

– Men det är inte massproduktion av cykelpumpar vi vill hålla på med. Det är glasblåseri varje gång. Att fortsätta längre ut i rymden är väl målet, inbillar jag mig. Men det är kanske att jag har blivit hjärntvättad här.

– En nackdel med skolan är att det inte finns så mycket pengar. Man kan kanske inte göra sin film på 35 mm. Och så regnar det mycket i Göteborg... men det är bra för ångesten.