Kameravinklar och bildutsnitt

Kameravinklar – varifrån man filmar

Kameravinkeln, det vill säga den plats varifrån man filmar, har stor betydelse för hur tittarna upplever bilden. Om man filmar en person ovanifrån får det en annan betydelse än om man filmar denne underifrån. Kom ihåg att variera vinklarna mycket - samma vinkel i en film är tråkigt i längden.

Grodperspektiv

Med grodperspektiv menas att man filmar nerifrån och upp mot exempelvis en person. Det gör att personen ser större ut än vad personen egentligen är. Detta är ett vanligt knep för att förstärka bovens storlek och makt, och ge den större dominans i förhållande till tittaren och kanske också huvudkaraktären.

Fågelperspektiv

Fågelperspektiv innebär att man filmar från en högre höjd, uppifrån och ner mot en person. Personen ifråga ser då underlägsen ut jämfört med åskådaren. Tänk på detta när du filmar djur och barn. Om du filmar från din egen höjd kan du (det vill säga tittaren) se dominant ut.

Normalperspektiv

Normalperspektiv är precis som namnet säger en kameravinkel i normalhöjd. Detta är det vanligaste perspektivet och även den som innehåller minst dramatik.

Objektiv bild

En objektiv bild visar allt på avstånd från handlingen. Kameran är då så att säga utanför skådespelarna. Samtidigt kan det kännas som om man är med i historien, men att man står och iaktar den på tryggt avstånd.

Halvsjubektiv bild (over-the-shoulder shot eller OVS)

En halvsjubektiv bild innebär att kameran filmar över axeln på en person. Detta är användbart när man spelar in dialogscener där man vill få en känsla av var personerna står i förhållande till varandra.

Subjektiv bild (point of view shot)

Subjektiv bilder innebär att kameran filmar ur en persons perspektiv. Kameran "är" en persons ögon och tittaren ser alltså allt utifrån personens ögon. I filmmanus skrivs subjektiva bilder som POV, vilket betyder point of view.

Bildutsnitt – hur man beskär motivet

Bildutsnittet, eller bildsnittet som det också heter, använder du dig för att variera motivet inom bilden, det vill säga hur mycket som ska vara med i bilden och hur mycket som ska skäras bort. Att förändra bildutsnittet gör innehållet mer relevant och intressant för tittaren och gör att oväsentliga detaljer kan beskäras bort. Man brukar tala om följande olika fyra slags bildutsnitt, nämligen vidbilder, helbilder, halvbilder och närbilder.

Vidbild

En vidbild är en bild över hela platsen där handlingen pågår. Det finns en mängd andra namn på detta utsnittet (etableringsbild, översiktsbild, miljöbild och totalbild), men alla handlar om att visa miljön där handlingen utspelar sig. Du bör placera detta bildutsnitt i början av en scen för att ge tittarna bakgrundsinformation och så att de vet var de befinner sig. Vidbilden innehåller mycket information så den bör ligga kvar ett par sekunder extra jämfört med en närbilden. Vidbild förkortas ofta VB. På engelska kallas det extreme long shot (ELS) eller very long shot (VLS).

Helbild

En helbild ramar in huvudmotivet, vanligen från huvud till fötter på en person. Det gör att motivet skiljer sig från bakgrunden och vi som tittare får information om vad som är viktigt, nämligen personen ifråga. Precis som vidbilder är helbilder användbara för att etablera en berättelse, men man klipper ofta snabbt till halvbild som kommer närmare motivet. Helbild förkortas HB (long shot, LS).

Halvbild

En halvbild utesluter en del av kroppen, exempelvis från midjan och upp mot huvudet. Halvbilder är det mest använda bildutsnittet när det gäller människor eftersom bildutsnittet hjälper till att avskärma bakgrunden och det som finns runt omkring. En halvbild behöver dock inte vara just från midjan, utan bilden kan beskäras från bröstet och uppåt, vilket följdaktligen kallas bröstbild. Undvik att placera huvudet i mitten av bilden, för då blir det onödigt mycket luft över huvudet. Se till att huvudet nästan slår i kanten i bilden, men bara nästan. Halvbild förkortas ½B eller HB (medium shot, MS samt ibland även MED).

Närbild

En närbild är en tätare bild på exempelvis ansiktet, vilket gör att man koncentrerar handlingen till motivet och det som finns runt omkring beskärs bort. Närbilder känns mer personligt och det är lättare att känna samhörighet med personen ifråga. Axlarna bör även vara med i bild så att man får en uppfattning om vart personen är riktad. Ljusättningen bör vara mjuk i närbilden till skillnad från de andra bildutsnitten. Närbilden behöver heller inte ligga kvar lika länge i rutan som vidbilden, eftersom den innehåller mindre och mer lättläst information. Närbild förkortas NB (close up, CU).

Extrem närbild

En extrem närbild används för att verkligen visa ett uttryck, såsom munnen, ett utav ögonen eller dylikt. Man bör dock vara försiktig och inte missbruka närbilden eftersom detn oftast är kryptisk, det vill säga svår att uppfatta eftersom detta bildutsnitt ofta kryper obehagligt nära. En extrem närbild kan därför ge en dramatisk effekt, särskilt om kameran inte hålls helt stilla. Extrem närbild förkortas extrem NB (extreme close up, ECU, eller very close up, VCU).

Bildutsnitt på engelska

Tips

• Vidbilder bör du placera i början av en scen (de tre första sekunderna, eller mer, beroende på hur mycket information bilden innehåller). Det hjälper tittaren att orientera sig.
• Använd närbilder. De är mycket mer personliga och ett ansiktsuttryck kan många gånger säga mer än kroppsspråket.
• Vid dialog är halvbilder vanligast, ofta med en halvsubjektiv kamera.
• I allmänhet bör ljuset vara mjukare ju närmare kameran kommer motivet. I avståndsbilder med detaljer kan du gärna ha direkt, hårt ljus, som exempelvis solen.
• Beskär inte människor i lederna. Genom att filma så att fötterna hamnar utanför bild och resten av kroppen i bild får det känslan av dålig komposition, samtidigt som det är irriterande.