Ljudläggning för film
5 minPrecis som med allt annat så måste man ha ett syfte med att ta med musik och ljud. Musiken ska förstärka en redan bra berättelse. Den ska heller inte ligga som en matta där det ena musikstycket avlöser det andra. Se hellre till så att bild och ljud flyter samman och motsvarar varandra bra.
En nyare term - ljudsättare - har kommit in i branschen. Termen har införts av SVT Drama och ska efterlikna ordet ljussättare. Personligen tycker jag att ljudläggare är ett mer etablerat ord och kommer därför att använda mig av det i artikeln.
Ljudets betydelse
Ljudet har stor betydelse för en film och kan påverka stämningen och uppfattningen om bilden på ett mycket bra sätt. Ljudet kan bland annat göra följande:
- Ge information genom speaker.
- Skapa en känsla av kontinuitet.
- Hjälpa oss att känna igen vad bilden föreställer.
- Vidga bilden och skapa ett större perspektiv.
- Poängtera och rikta uppmärksamheten mot delar av bilden.
Arbetsgången vid ljudläggning
När man ljudlägger filmer börjar man med punktljuden, dvs de ljud som är direkt knutna till en viss händelse (t.ex. ett pistolskott). Sedan övergår man till atmosfärljuden och därefter till musiken.
När förmixningen påbörjas måste klippningen av bilderna vara helt färdig (och "låsta" vid originalljuden), då man annars kan få göra om en hel sekvens med ljud bara för att ändra ett litet klipp.
Därefter kommer slutmixningen där man ställer nivåerna på ljuden och "mixar ned" dem på exempelvis ett videobands ljudspår.
Ljudkanaler
Antalet ljudkanaler man behöver varierar från projekt till projekt och dess önskade ljudbild, men fem kanaler med följande innehåll är ett minimum för ett professionell ljudspår:
- Originalljud
- Atmosfärljud
- Effektljud
- Musik
- Speaker
När det gäller tal och speaker brukar dessa läggas på särskilda spår kallade I-spår (internationella spår) för att kunna dubbas till olika språk.
Ljudmotiv
I filmer används ibland ljudmotiv för olika karaktärer, vilket innebär att en person förses med en egen musikslinga. Slingan blir då en del av personens karaktärer och förstärker utseendet, dennes handlingar och repliker.
Till exempel så kan ett spöke motsvaras av kedjor som rasslar. Publiken vet då direkt när spöket finns på plats, utan att man behöver förklara med långa bildsekvenser. Ett mer konkret exempel är "Indiana Jones" filmerna, där Harrison Ford förses med en egen musikslinga då det går bra respektive dåligt för honom.
Rörelseriktningar
Rörelseriktningar kan man använda på ett väldigt effektfullt sätt. När en person går tvärs över bilden, från vänster till höger, kan man låta ljudet "följa med", dvs börja på vänster kanal eller högtalare och därefter fortsätta in i höger. Det ger en känsla av oavbruten kontinuitet. Detta kallas att man panorerar ljudet, dvs flyttar det från vänster till höger kanal. Det kräver även att man använder sig av stereo-ljud, annars får man bara en nivåförändring.
Men man ändrar inte bara ljudet om någon går förbi i sidled. Kör en bil förbi i djupled i bilden kommer även ljudstyrkan att variera beroende på hur långt bort bilen kör. Se därför till att alltid ställa nivåerna och panoreringen om du vill skapa en större känsla än den tvådimensionella bild TV-skärmen ger dig.
Atmosfären
Beroende på vilken omgivning rollinnehavarna befinner sig i, måste man även ta hänsyn efter miljöns ljudkaraktär. Om en person skriker inuti en grotta kommer ljudet att få en väldigt lång efterklang, dvs eko. Oftast spelar man inte in i underjordiska grottor på grund av utrymmes- och praktiska skäl, utan bygger upp miljön i studio. När skådespelaren skriker i studion får ljudet väldigt kort efterklangstid, vilket publiken direkt förstår att det inte är en grotta.
För att få den verklighetsbild av att personen verkligen står i grottan måste man lägga på efterklangseffekter på ljudet. Detsamma gäller även för andra miljöer: en bil låter olika innifrån och utifrån etc.
När man jobbar med film presenterar man miljön med hjälp av bl.a. atmosfärljud. När presentationen är färdig är inte atmosfären lika nödvändig därför att publiken vant sig vid den och "kommer ihåg" den. Därför brukar man då långsamt och obemärkt tona ned atmosfären - men inte helt! Ljudnivån blir då något lägre, men detta blir inte märkbart då dialog och effektljud tar överhand.
En amerikansk regel för ljudläggning säger att det som inte syns i bild hörs mindre eller inte alls.
Skilda ljud- och bildklipp
Med de flesta redigeringsprogram både för amatör- och professionellt bruk kan man separera ljudet från bilden. Det är bl.a. användbart när man vill låta ljudet gå några sekunder in i nästa klipp för att skapa en känsla av kontinuitet. Om man lägger ljudet lite före klippet kommer publiken att skapa förväntningar om nästa bild. Om du då visar något helt annat än vad ljudet illustrerar får man en komisk effekt.
Personligen så försöker jag att utnyttja både bild och ljud så mycket som möjligt. I bilden kan man t.ex. se en dörr som slås igen. Därefter klipper man till en bild som visar andra sidan av rummet, samtidigt som ljudet av dörren som slås igen hörs. På så vis kan man visa andra bilder samtidigt som man tack vare ljudet vet vad som pågår i andra änden av rummet. Det var kanske ett lite för alldagligt exempel, men ljudet har ju fortfarande en förmåga att skapa större djup åt bilden och berättelsen.
Ljudnivå
I skräckfilmer och thrillers är det väldigt vanligt att man sänker ljudnivån strax före något mycket högt "attack-ljud" ska komma, dvs ett ljud som gör att man hoppar till.
Om man dessutom sakta men bestämt stegrar ett entonigt ljud när själva attack-ljudet kommer, får man en "förväntad" effekt. Då känner publiken på sig att någonting kommer att hända och väntar ivrigt på en upplösning.
Slutmix
När ljudläggningen, eller förmixen som det så riktigt heter, är klar är det dags för slutmix av alla ljuden. En slutmix innebär att man ställer alla nivåerna så att de fungerar bra tillsammans.
Ett bra sätt att se till så att starka ljud inte blir för höga, är att sänka volymen på högtalaren så att man knappt kan urskilja de lägre ljuden. Om ett högt ljud spelas upp hör man ljuddynamiken (skillnaden i ljudnivå) tydligare och kan lättare balansera ljuden med varandra. Till detta har man naturligtvis ett antal utstyrningsinstrument (VU-metrar och Peak-metrar) som visar hur höga nivåerna är, men det är alltid bäst att lita på sina två öron! Normal lystningsvolym ligger vid 80-90 dB, vanligt tal ligger på ca 60 dB.
Observera! Tänk på att panoreringar minskar ljudstyrkan! Ett ljud panorerat till vänster kanal innebär en halvering av styrkan än ett som är panorerat i mitten. Se därför till att panorera ljuden innan själva slutmixen.
3 kommentarer