Aaton, Arri och Panavision slutar utveckla filmkameror
Är filmen död? Aaton, Arri och Panavision, tre av världens största filmkameratillverkare, lägger ned utvecklingen av filmkameror och fokuserar helt och hållet på digital teknik.
Sedan 2009 har tyska kameratillverkaren Arri endast byggt nya kameror på beställning. Och detsamma gäller för amerikanska Panavision som byggde sin sista 35 mm Millennium XL i slutet av 2009, men däremot underhåller sin befintliga kamerapark med nya tillbehör och uppgraderingar.
Arri tror att filmen eventuellt kommer att försvinna, men det är svårt att säga exakt när.
- Om två eller tre år kan det vara 85 procent digitalt och 15 procent film. Men när filmen helt dör ut? Det vet ingen, säger Bill Russell som är chef för Arris kameraavdelning.
Panavision menar att filmens framtid hänger på hur länge Fuji och Kodad kommer att kunna tjäna pengar på film.
- Vi tillverkar fortfarande miljarder fot film, säger Chris Johnson, affärsutvecklingschef på Eastman Kodaks avdelning Entertainment Imaging. Och det kommer vi fortsätta att göra så långt vi kan se, fortsätter han.
Samtidigt lägger stora filmlabb ned sina mindre lokaler och koncentrerar dem till de större städerna runtom i världen.
Aatons grundare Jean-Pierre Beauviala menar att 3D-tekniken har snabbat på utvecklingen av digitala kameror eftersom det är en "mardröm" att synkronisera filmkameror.
Tv-branschen har sedan länge övergett film och spelat nu in direkt på video. Men en annan olycklig incident har med tsunamin i Japan att göra under mars 2011. Sonys enda fabrik som tillverkar HD SR-band slogs ut under flera månader, vilket tvingade tv-branschen att snabbt övergå till alternativa lösningar till skillnad från traditionella band.
Dessutom har antalet digitala biografer ökat markant, inte minst i Sverige där regeringen nu skjuter till ett antal miljoner under åren för att snabba på utvecklingen. Behovet av filmkopior minskar då ännu mer när kopiorna övergår till ettor och nollor. I USA, som driver på utvecklingen, var 50 procent av biograferna digitala i juli 2011.
Filmen kommer åtminstone finnas kvar så länge det finns folk som vill använda det, och våra enorma arkiv med film kommer ställa krav på att vi kan spela upp dem. Dessutom kan film lagras länge, 50-100 år, vilket är betydligt längre än digitala medier som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera i dagsläget.
För tio år sedan, när ryktet om filmens död kom, var det att betrakta som en smula överdrivet med facit i hand. Men nu finns det anledning att faktiskt överväga frågan.
