Bildsensorn

Det som skiljer amatörvideokameror från professionella videokameror är bildsensorn. Den registrerar ljuset och omvandlar den till en elektrisk signal. Amatörkameror har en enda bildsensor som tar emot alla färger medan de professionella kamerorna har tre bildsensorer som delar upp ljuset i de tre grundfärgerna.

Bildsensorn kallas även bildplatta eller bildomvandlare. Det finns tre olika typer av dessa, nämligen rörkamera, CCD och CMOS.

Rörkamera

I videokamerans barndom utvecklades bildsensorer som bestod av ett kamerarör, ungefär som de tidiga TV-apparaterna med bildrör. Rörkameran är uppbyggd som ett rör med en platta (kallad targetplatta) där bilden projiceras. Eftersläpningar i bilden var vanligt liksom inbränningar, det vill säga skador som uppstår när sensorn utsätts för mycket ljus under en lång tid.

CCD

CCD betyder Charged Coupled Device och drar betydligt mindre ström än de ålderdomliga rörkamerorna. De väger dessutom mindre och är mindre känsliga för inbränningar. En CCD är uppbyggd av små bildelement kallade fotodioder, eller pixlar, och det finns miljontals av dessa på bildsensorn. Multiplicerar du höjden med bredden får du fram antalet pixlar. En fotodiod är en ljuskänslig punkt på CCD:n som ger olika elektrisk spänning beroende på hur mycket ljus som träffar den.

CMOS

CMOS är en annan typ av bildsensor som konkurrerar med CCD. CMOS står för Complementary Metal Oxide Semiconductor och har en förstärkare vid varje fotodiod som gör den elektriska signalen starkare. Den drar dessutom mindre ström än CCD. Traditionellt sett har CMOS haft större svårigheter att "tömma" bildsensorn på information jämfört med CCD, men det ska i dagsläget inte vara några problem.

Tre sensorer ger bättre färgåtergivning

Professionella videokameror har en bildsensor för varje grundfärg (rött, grönt och blått) vilket gör att man får bättre färgåtergivning. Konsumentkameror har enbart en bildsensor för att ta emot alla färger. Oftast står det även 3CCD på kamerans hölje som bekräftar detta.