En dag på inspelningsplatsen
7 min
Få har väl egentligen förståelse för hur en filminspelning går till, och varför det tar sådan tid. Det tänkte vi på Voodoo Film ta reda på och begav oss till en filminspelning av filmen Han i Tingsryd, cirka sju mil utanför Växjö.Handling
Filmen Han (som först hette Fotot) kretsar kring ett fotografi där två män, en arbetstrött bilmekaniker (Peo Englund) och en fritidsfiskare (Leif Ahnland), träffas av en slump på en strand någonstans i Småland. Ett gammalt foto som flutit i land väcker deras intresse. Vem är det på bilden? Vem avbildas? Männen känner inte varandra sedan tidigare men börjar ändå prata om det funna fotografiet.
Vi förflyttas tio år bakåt till ett sjukhus där de båda männen faktiskt för första gången träffades. Deras fruar har nyss dött. Men vad de inte vet är att när de pratar med varandra om sina döda hustrur är det samma kvinna de menar. Männen har varit gifta med samma kvinna samtidigt. Detta har lämnat männen i svek och gjort att de tagit avstånd från världen genom att förtränga det förflutna. Hustrun får man aldrig se och filmen avslutas med att fotografiet, med hjälp av en vindpust, flyger bort. Fotot blir sedan funnet av en tredje man. Kanske är det han som är på bilden?
— Filmen är en absurd, svart komedi - jävligt genomtänkt, säger Magnus Blomdahl, en av regissörerna till filmen. Den andre regissören heter Patrick Hörberg.
Produktionsuppgifter
Titel: Han
Produktion: Filmik
Manus och regi: Patrik Hörberg, Magnus Blomdahl
Producent: Martin Davidsson, Filmik
Fotograf: Mattias Ehrenberg
Scenograf: Karin Andersson
Ljus: Emma Petersson
Ljud: Stefan Harrysson
Passare: Jonas Hörberg
Inspelningsassistent: Maja Hörberg
2:a inspelningsassistent: Cecilia Eriksson
Scripta: Sara Johansson
Smink: Elin Davidsson
Catering: Daniel Karlsson
I rollerna: Peo Englund, Leif Ahnland, Ina Lindén, Magnus Blomdahl
Produktionsår: 2001
Längd: 8 minuter
Budget: Noll
Inspelningsformat: DVCAM (1:1,33)
Ljudformat: MiniDisc
Ljudsystem: Stereo
Klipputrustning: Final Cut Pro
Förmiddag - exteriörscener
EXT. UTANFÖR SJUKHUSENTRÉN - DAG.
Klockan 10.45. Denna dagen var det scenerna kring ett sjukhus (i verkligheten en Vårdcentral) som skulle spelas in. De började med exteriörbilderna, något som man alltid bör göra då vädret fortfarande är bra.
När vi anlände till Vårdcentralen hade de redan riggat upp kamera och ljud utanför entrén för att sedan påbörja ljussättningen. Denna dagen var det riktigt kallt för att vara en dag i maj. Det blåste väldigt mycket samtidigt som vädret växlade mellan moln och sol. Men det hindrade inte filmteamet från att ta de bilder som behövdes.
Alla vet vad de ska göra. Alla har fått inspelningsschema, storyboard och filmmanus och vet därför exakt vad som ska spelas in, i vilken ordning och när. Det är grunden för ett effektivt samarbete, både tidsmässigt och resursmässigt.
Filmen har ingen budget men Filmik ger lite pengar till filmen i form av mat och resor så ingen behöver punga ut med något extra. Allt arbete sker dock ideellt.
Vad som händer i scenen är att Peo Englund, en av huvudrollsinnehavarna, kommer ut genom dörren till vårdcentralen och stannar upp för att samtala med en andra person som kommit ut för att röka. Samtidigt äter han chokladpraliner.
Regissörerna gör just nu inget särskilt, utan går runt och pratar med övriga teammedlemmar som för tillfället är sysslolösa. De väntar på att ljuset ska riggas, och det är en process som kräver mycket kunskap och erfarenhet. I det här fallet var ljuset problematiskt, på grund av att det skapades reflexer i fönstret till entren. Samtidigt var det också svårt att få upp exponeringen på de två skådespelarna så att de var jämnt belysta, men löstes genom att rikta en redhead-lampa på en av skådespelarna. Skådespelarna hoppar samtidigt omkring och dansar för att hålla värmen uppe i den bitande vinden.
Klockan 11.15. Nu var det i alla fall dags för den förste repetitionen. Det är de vida bilderna som ska spelas in och därefter ska närbilderna tas på vardera skådespelare. Det blev en andra repetition och slutligen fem minuter senare så rullade kameran igång för en första tagning. Det blev en andra tagning och en tredje... Det är bra att repetera scenerna innan man spelar in, för då går det åt mindre film (eller i det här fallet videoband). Om man förbereder skådespelarna någon vecka innan inspelningsstart kan detta också minska antalet tagningar och höja standarden vid inspelningstillfället.
När helbilderna var klara, trekvart senare, var det dags för att ta närbilderna på skådespelarna. Fotografen Mattias Ehrenberg flyttar videokameran, en Sony DVCAM DSR 200P.
Arbetsmetoden är lugn och metodisk och det finns ingen som helst gnutta stress i luften. Idéer utbyts och alla verkar vara måna om att diskutera och arbeta fram det bästa av scenen. Något som endast kan uppnås om man planerat tillräckligt, så att man slipper tänka på saker man borde gjort vid förarbetet.
— Tråkig bakgrund! Utropar Blomdahl och begär en förflyttning av kameran på den andre skådespelaren. Fotografen ändrar bildutsnitt och de båda regissörerna nickar gillande bakom monitorn. Därefter är det paus i väntan på mat, som tyvärr är försenad.
Fotografen Mattias
Mattias Ehrenberg är filmens fotograf. Han är inhyrd tack vare en kompis som kände till projektet. Han gick en videoutbildning i Brunnsvik 1995 och året efter på London International Filmschool, en filmutbildning där man arbetar uteslutande med film. Hans ambition är att bli regissör, även om han är mångsysslare i form av fotograf och redigerare. Han anser att det är lättare att få jobb då. Mattias har också arbetat med dokumentärfilmer som han fått betalt för, samt visat olika filmer på filmfestivaler i Göteborg och Umeå.
Film eller video?
— Film helt klart! Film är mycket snyggare och bättre än video. 24p, det nya videoformatet, har också dåligt skärpedjup bland annat.
Regissören Magnus
Magnus Blomdahl, en av regissörerna till Han, kommer från Göteborg men studerar nu film på Kulturama i Stockholm. Trots att manuset skrevs för närmare tre år sedan har inga större förändringar skett. Problematiken låg i att ett par skådespelare och en fotograf hoppade av projektet. På grund av penningbrist har de även gått från film till att spela in på video.
Hans råd till framtida regissörer är att experimentera mycket med olika genrer och att inte begränsa sig till något.
— Genrer borde inte få finnas, säger Magnus. Just nu håller han på mycket med konstfilm.
— För att nå framgång måste man tro på sina ideer och bara satsa på det som man tycker är hundra procent bra.
Eftermiddag - interiörscener
INT. SJUKHUSKORRIDOR - DAG.
Klockan 13.00. På eftermiddagen blir det repetitioner inför en dollytagning, scenens enda kameravinkel och även dagens sista tagning. Scenen efter denna, när de står utanför och samtalar, togs på förmiddagen. I denna scen ser vi två läkare (som spelas av regissören Magnus Blomdahl och skådespelaren Ina Lindén) prata i bild samtidigt som Peo går framåt. Kameran sätts på en åkvagn, dolly, för att hela tiden kunna filma framför Peo utan skakningar.
De upptäcker att dollyn går snett, förmodligen på grund av för lite luft i ena däcket. Dessutom har de problem med färgtemperaturen. Det blir grön-stick i bilden på grund av lysrörslampor i taket jämfört med de rödare redheads de använder för att ljussätta med.
Dessutom är Peo längre än motspelaren vilket vållar problem i den sjukhuskorridor de ska gå nedför. Vissa lampor kommer närmare huvudet och han blir därmed ljusare än motspelaren.
Klockan 13.20. Den försenade lunchen kommer. Alla är tysta och eftertänksamma, förmodligen på grund av det tidskrävande arbetet. Patrick drar några snitsiga kommentarer som får alla att skratta. Mattias och Magnus gör likadant.
En timme senare fortsätter riggningen inför dollytagningen. Ljuset krånglar och det är väldigt svårt att få bort alla oönskade skuggor eftersom skådespelarna står tätt intill varandra med olika lampor som riktas från olika håll. Lite skuggor måste det ändå finnas för att det ska bli kontrast i bilden.
Till slut upptäcker de att dollyn inte rullar speciellt bra med hjulen. Den går snett och är ostabil, så de beslutar sig för att bygga en räls istället. Det tar någon kvart och tejp fästs på golvet så att passaren (för tillfället inhoppade producenten Martin Davidsson) vet när han ska stanna dollyn. Ljussättaren Emma Petersson följer med bakom dollyn med en redhead-lampa strax ovanför kameran för att kunna belysa Peos ansikte jämt genom hela åkningen.
Pang!
Rätt som det är exploderar en lampa. Ingen blir skadad, men det tar upp tio minuter av tiden för att byta lampa.
Put a fork in it – It's a wrap!
Klockan 16.20. 15 tagningar har tagits på dollyscenen, där Ina och Magnus pratar samtidigt som Peo går iväg och äter.
Slutligen har han smällt i sig två fyllda chokladkartonger med konjakfyllning. Han luktar sprit lång väg och börjar känna av alkoholen. Till slut spottar han ut alla nya praliner som han tar när han kommit ur bild.
Detta är ett problem som man får tampas med när man använder en (1) kamera, man är tvungen att ta alla scener minst så många gånger som man behöver kameravinklar. Sedan tillkommer omtagningar. Har man därför en scen med tre vinklar behöver man filma hela scenen inklusive dialog och handling från alla vinklar. Att skådespelarna inte tröttnar fortare än de gör, är ett under.
