"Lagstiftning är inte lösningen"

Var fjärde svensk laddar ner illegalt, att försöka stoppa det med lagstiftning utan bra lagliga alternativ är som att hälla tändvätska på fildelningen.

Som företrädare för en internetbaserad filmtjänst var jag med i de branschsamtal som regeringen tillsatte i maj. Målsättningen var att hitta ”frivilliga lösningar som rättighetshavare och Internetleverantörer kan komma överens om för att tillsammans minska den illegala fildelningen”. Man ville alltså hitta lösningar som INTE byggde på lagstiftning. Tyvärr misslyckades branscherna enas och Ipred är ett faktum.

Det största problemet i fildelningsfrågan är inte att 2 miljoner svenskar struntar i upphovsrättslagen utan att det finns en obalans i utbud och efterfrågan. Det finns fortfarande (för) få bra lagliga tjänster för musik, film och böcker som på allvar kan konkurrera med de illegala tjänsterna. Flertalet undersökningar fastställer att ett av de främsta skälen till illegal nedladdning är bristen på valmöjligheter och dåligt utbud hos de lagliga tjänsterna. Att försöka mota bort piratkopiering utan att erbjuda fullvärdiga alternativ fungerar i själva verket som tändvätska åt den illegala kopieringen.

Rättighetshavare och upphovsmän debatterar friskt om fildelningens negativa sidor men det är sällan som någon pratar om potentialen och kraften i ”Piraterna” (eller ska vi säga Konsumenterna från och med nu!?). Det finns tyvärr även en utbredd ovilja bland upphovsmän att göra sina verk tillgängliga på lagliga tjänster med nya affärsmodeller – vilket rimmar illa med att sedan ställa sina kunder inför domstol för att de vill ta del av verken. Om upphovsrättsintrången är ett stort problem borde rimligen högt på agendan vara att samarbeta med entreprenörerna som tar fram morgondagens skiv-, DRM- och transaktionsfria affärsmodeller. Det är de som kommer generera intäkterna i framtiden – inte civilrättsliga processer mot musikfans och filmnördar.

Musikindustrin har sent om sider börjat göra sin musik mer tillgänglig – med kopieringsskydd, utan kopieringsskydd, via prenumerationstjänster, till mobil etc. Behöver jag ens nämna Spotify? Kort sagt har man anpassat sig till verkligheten och verklighetens många olika konsumenter. Men fortfarande är de webbaserade filmaffärerna och filmtjänsterna hopplöst tomma jämfört med vilken fysisk videobutik som helst. Var det inte på nätet som vi hade oändligt lagerutrymme?

Upphovsmän och rättighetsinnehavare (inte minst filmbolag, det är er tur nu!), lär av era konsumenter och gör era verk tillgängliga på Internet - annars fortsätter andra att göra det, oavsett Ipred eller inte.

Peter Alvarsson, grundare av Headweb.com