Varför egentligen skriva filmmanus?

Det kan man ju fråga sig. Men förhoppningsvis därför att...

Man har något man vill berätta

Att vilja skriva filmmanus därför att man vill bli cool och känd och rik är ingen bra början. Inte om man vill skriva bra filmmanus i alla fall. Det är väldigt mycket jobb och man får ändra, skriva om, ta bort, lägga till och skriva om igen. Såvida du inte själv finansierar förstås, då bestämmer du allt själv. Men film är teamwork och att ha en enväldig manusförfattare/regissör/producent är inte alltid att föredra. Alla blir hemmablinda. Alla behöver input och synpunkter på manuset. En manusförfattare måste vara flexibel och beredd att ändra och döda älsklingar.

"Kill your darlings" säger man på engelska och det betyder att hur bra scenen än är - har den inte med sammanhanget att göra - ska den strykas.

Har man ingenting att säga, brinner man inte för det, eller tänker sig att göra det med vänsterhanden, kan man lika gärna strunta i det. Tyvärr räcker det inte med att vilja berätta om sitt liv, eller resan tvärs över USA. Återkommer till det nedan. Filmskapande är en lång process. Från idé till premiär kan det gå flera år. Och gör det ofta också. De flesta manus som påbörjas blir aldrig film. De läggs av olika anledningar ned någonstans på vägen. Det här låter ju som om jag skulle vilja avråda från att ens börja skriva filmmanus. Så är det inte, men jag tycker det är på sin plats att berätta om svårigheterna också. Nu till det roliga!

Vad handlar det om?

Första frågan är alltså: Vad vill du säga? Vilken är din premiss? En premiss är något du ska bevisa i manuset. Till exempel: "Kärlek leder till elände" "Den som ljuger bäst vinner alltid" "Rikedom leder till olycka" eller något i den stilen. Detta ska du alltså bevisa. I stort sett i varje scen. Varje scen är också en liten film i sig, med början, mitt och slut. Den måste ha ett syfte. Varje scen måste också ha en framåtrörelse. Den måste leda till någonting, ge ny information, annars ska den strykas. Det är inte helt nödvändigt att känna till sin premiss från start. Om du vet ditt "budskap" kommer premissen att växa fram under manusarbetets gång.

Vem handlar det om?

Andra frågan är: Vem ska berätta din historia? Det är här du ska skapa karaktärer (fiktiva personer föredrar en del att säga, men jag kallar det härmed karaktärer).

När du skapar en karaktär lånar du alltid lite från dig själv, det är helt oundvikligt. Är man nybörjare lånar man oftast mer.

Man börjar med att researcha. Ska din historia handla om en snabbköpskassörska är det viktigt att du vet hur hennes vardag ser ut. Du får antingen intervjua snabbköpskassörskor eller också prya i ett snabbköp. Helst både och.

Sedan är det dags att skriva back-storyn. Den är inte med i filmen, men det är viktigt att du vet hur det kom sig att din huvudperson blev som hon/han blev. Man brukar dela upp det så här:

Fysiska kännetecken

Utseende, ålder, kön, eventeulla handikapp, etnisk tillhörighet, arv.

Social bakgrund

Klasstillhörighet, familj (föräldrar, syskon, släkt), jobb, utbildning, hemmaliv, religion, politisk inriktning, intressen, och nöjen.

Psykologi

Sexuell läggning, sexliv, moral, ambitioner, frustrationer, temperament, attityd till livet, speciella kunskaper, IQ och EQ, personlighet (utåriktad, introvert).

Om du beslutat dig för HENRY 43 i huvudrollen - det är han som ska framföra ditt budskap, så svarar du på ovanstående frågor som om du vore Henry. När du gjort det är det dags att ta reda på hur allt detta har påverkat Henry och gjort den till den person han är idag. Idag när din film börjar. Varför är han rädd för spindlar, varför tycker han att det är obehagligt att tala i telefon? Henry ska också svara på frågor av typen:

• Vad är det värsta som någonsin hänt dig?
• När i livet kände du sig allra mest generad och varför?
• Har du gjort någon illa nångång?

Om Henry svarar att han aldrig någonsin känt sig generad är ju det mycket intressant också. Du får själv bestämma vilka frågor som är relevanta, allt för att Henry ska uppfattas som en riktig människa av publiken och inte som en endimensionell pappfigur. Svaren på ovan frågor har påverkat Henry och kommer färga allt han fortsättningsvis gör. Det är också bra om dina karaktärer är en smula motsägelsefulla och/eller har ett udda intresse. Låna gärna egenskaper från vänner och bekanta, studera din omgivning. Vad gör Henry när han blir arg? Nervös? Kär? Är det något speciellt han alltid gör? Biter på naglarna? Tuggar tuggummi? Släcker folks cigaretter?

Hur ska du berätta din historia?

Ska den börja från början, från slutet, i mitten? Hur gör sig din historia bäst? En del filmer är en enda lång tillbakablick, Titanic till exempel. Där fanns ju ingen större anledning att hålla slutet hemligt eftersom alla vet hur det gick. Då är det vägen dit som är spännande. I romantiska komedier får de varann på slutet, det vet alla. Då försöker man göra vägen dit så oförutsägbar, rolig och ovanlig som möjligt. Likadant med James Bond och actionfilmer. De goda vinner alltid på slutet, men hur? Det är det som blir filmens behållning. Man kan berätta från A till Ö, så som sagor alltid berättas. Man kan göra som Tarantino i Pulp Fiction, fast då bör man kunna grundreglerna väldigt väldigt bra, så man vet vilka regler man bryter mot. Är man bara medveten om dem kan man göra i stort sett hur man vill.

Som du ser finns det många olika sätt att berätta samma sak. Det gäller att känna till att det gör det, och sedan bestämma sig för vilket som på bästa sätt får fram det du vill säga med ditt manus.

Hollywoodmodellen kapitel 1A

I Sverige är det inte så vanligt att man pitchar sina idéer för producenter. Det gör man ofta i Hollywood. Det betyder att man får högst tio minuter på sig för att berätta sin historia. En van producent vet direkt om det är något att satsa på. Så är det alltså inte i Sverige. Men det betyder inte att du inte behöver kunna pitcha din historia snabbt och effektivt. Du måste förstå essensen, kärnan i historien. Vad det egentligen handlar om. Ingen vill höra hela historien i det här skedet. Man brukar säga att man ska kunna berätta allt i tre meningar, då har man en bra och tajt historia. Om du får kontakt med en producent och han vill höra vad du har att berätta, så var förberedd. Du ska kunna svara på alla frågor han kan förväntas ställa. Och det kan du om du gjort back-story-uppgiften noga.

Det finns ingenting som säger att det måste hända något i en roman efter ett visst antal sidor, men det gör det i filmmanus. Efter tio minuter bör filmen ha kommit igång. Har det inte hänt någonting av vikt då blir publiken uttråkad.

Man brukar räkna med att en sida manus är en minut på filmduken. Om ditt manus alltså är 120 sidor långt är filmen två timmar. Det delas upp i tre akter. Första akten: sidan 1-30, andra akten: sidan 31-90 och tredje akten sidan 91-120. Ge eller ta några minuter hit eller dit.

Enligt den här modellen ska det då komma en igångsättare efter tio minuter. Under de följade 20 minuterna får vi lära känna karaktärerna och vet vad som gäller i deras värld. Någonstans kring sidan 24-34 bör det komma en vändpunkt, plot-point, där förutsättningarna ändras. Något händer som tvingar huvudpersonen att agera. Det är i konfliktsituationer människor visar sin sanna natur och det är vad din huvudperson ska göra här. En timme in i filmen, i närheten av sidan 60 kommer filmens mittpunkt. Där sker en fördjupning av karaktärerna.

Ungefär på sidan 90, en halvtimme från slutet kommer ofta plot point nummer två. Förutsättingarna ändras återigen och huvudpersonen - som nu har stora problem - tvingas agera igen. Men inte på samma sätt som tidigare. Sedan slut och avtoning.

Struktur betyder i vilken ordning man berättar saker. Sedan finns det annat att tänka på också som tillhör avdelningen karaktärsutveckling. Din huvudperson får gärna förändras på något sätt, komma till insikt, förstå någonting nytt, eller gå ner sig fullständigt. Om man i slutet av din film känner att ingenting egentligen har hänt, blir man besviken och kanske till och med irriterad. Varför ska man sitta i två timmar och titta på något som är likadant i början som i slutet? Där ingen verkar ha påverkats av händelserna?

1. Vad är huvudpersonens problem?
2. Vad vill han ha?
3. Vem står i vägen för att han ska få det?
4. Vad gör han åt det?
5. Vad händer när han agerar?
6. Hur kommer han till insikt?
7. Hur ser hans nya värld ut?

Konflikt är grunden till allt drama och konflikter måste det finnas i filmer. Ingen är intresserad av en film utan konflikter. Det ska dock vara riktiga konflikter som grundar sig i synen på livet. Inte bara bråk och gräl. Det tillhör såpoperans värld. Din historia måste alltså ha en grundkonflikt. Det är därför det inte räcker med att bara berätta rakt upp och ner om sitt liv eller resan genom USA. Där måste finnas hinder. Du ska göra det så svårt du bara kan för dina karaktärer. Låta dem lida ordentligt, och när de tror att det bara inte kan bli värre - så blir det det! Under press tvingas de visa sina rätta jag.

Man kan tycka vad man vill om Hollywoodmodellen - men den fungerar överraskande ofta. Gökboet, som man alltid får analysera på filmmanuskurser, är nästan facit i denna struktur. Kan man dessutom - vilket man ska sträva efter tills man blir blå i ansiktet - dölja strukturen, har man gjort ett bra jobb. Vilket Gökboet alltså också är ett strålande exempel på.

Och viktigt: Intressera dig för din historia - strunta i kameravinklar och teknikaliteter. Tänk på att den som läser ska dras in i historien och inte kunna lägga ifrån sig ditt manus. Om du då skriver om kameravinklar och åkningar, slängs han ju ur historien och risken är att han tappar intresset.

Orkestrering

I film är det av yttersta vikt att där inte finns personer som inte har med handlingen att göra. Det kallas orkestrering. Precis som alla i en orkester har sin speciella roll, har personer i film det. Man har Hjälten, Antagonisten, Bästa Vännen, Den Falske Vännen, Maken/Makan, Barn, Föräldrar - alla med sin speciella relation till huvudpersonen. Ingen ska finnas där som inte har med saken att göra. Naturligtvis förekommer det ibland personer som inte har en direkt relation till huvudpersonen, men de måste tillföra något, annars ska de strykas. Samma sak är att det är helt onödigt att ha med flera personer med likadana karaktärsdrag. Eller med exakt samma relation till huvudpersonen. Har han tre systrar så ska de ha olika slags relationer till honom.

Hur skriver man?

I filmmanus skriver man alltid i presens, nutid. Man skriver inte vad personerna tänker och känner, allt måste gå att visa i bild. Man skriver istället vad personerna gör och säger. Om du gjort din läxa och har en ordentlig back-story kommer det att falla sig mycket naturligt hur dina karaktärer pratar och beter sig.

Plantera och skörda

Det betyder på filmspråk att förespegla något. Dessa planteringar ska man försöka dölja så att publiken blir överraskad. Molière sa: "Hänger det ett gevär på väggen i första akten ska det vara avfyrat när pjäsen är slut. Annars ska det inte hänga där."

Geväret är planteringen, skottet skörden. Det här kan bli väldigt förutsägbart - vilket det är i dåliga filmer och såpoperor. Hostar någon på torsdagen är han död på söndagen. Så enkelt bör det inte vara. Detta är en balansgång för det är också farligt att dölja planteringen så väl att skörden kommer som en total överraskning från ingenstans och då blir det inte heller bra.

Vanliga frågor

Skriver man verkligen allt de säger?

Svaret är ja! Även allt de gör, minsta rörelse? Svaret är nej. Det blir ganska tradig läsning om man skriver in varenda nickning och steg. I en roman kan man skriva: "Han hade en gång sagt till henne att han älskade henne, men det var länge sen." Så kan man förstås inte skriva i ett filmmanus. Allt man skriver i ett filmmanus måste gå att visa i bild!

Hur noga är svenska producenter med formateringen av manuset?

Jag skulle vilja svara så här: I Hollywood hamnar ett manus som inte är uppställt enligt gängse regler direkt i papperskorgen. Det är sant. Så är det inte i Sverige. Men jag skulle rekommendera dig att ställa upp ditt manus korrekt av flera orsaker: Producenter är vana att läsa manus som är uppställda rätt. Jag skulle inte bli förvånad om de irriterar sig på felaktigt formaterade manus. Det är mer svårläst. Ditt syfte med att skicka in manuset är ju att få det läst och sålt. Eller hur? Det är dumt att sortera bort sig själv på något så enkelt.

Jag misstänker också att ett feluppställt manus måste vara lite bättre än ett rättuppställt för att klara sig igenom nålsögat. Fånga från första raden helt enkelt. Vilket alla manus helst bör göra förstås. Du framstår som oproffessionell och det är dumt att skylta med att du inte ens orkat formatera ditt manus. Någon kan misstänka att du är slarvig och lat. Alltså. Ta dig själv tiden att se till att ditt manus ser proffsigt och korrekt ut. Så slipper du bli misstänkt för ovanstående. Likadant med stavfel och alla andra fel. Kolla och dubbelkolla innan du skickar det. Det finns en risk att producenten inte läser om det ser alltför illa ut. Dumt kanske och kanske missar han en utmärkt historia. Medverka inte till det.

Varför måste jag skriva på ett speciellt sätt?

I alla andra yrken lär man sig hantverket först. Jag vet inte varför så många tycker att det inte gäller i skrivandets värld. Det är ju inte så att reglerna begränsar, de är verktyg. När man har lärt sig grunderna kanske man uppfinner egna bättre fungerande verktyg, men för att kunna göra det är det ju bra att känna till dem som redan finns. Först lär man sig reglerna, sedan kan man bryta mot dem, för då vet man vad man gör och varför.

Monica Rolfner är manusförfattare och har bland annat skrivit filmmanuset till Tomten är far till alla barnen (1999). Hennes hemsida hittar du på www.rolfner.se.