Så går en filmproduktion till – en översikt

Hur gör man en film? Det är en komplex fråga som kräver ett långt svar. Här får du däremot överblick över en filmproduktions alla steg (förproduktion, filminspelning och efterproduktion) med hänvisningar till mer utförlig information om du vill fördjupa dig i något steg.

Foto: Nils Kim Gustafsson

Filmproduktionen

Det tar tid att göra film. En vanlig Hollywood-långfilm tar mer än ett halvår att göra, och när den visas på vita duken blir resultatet runt en och en halv timme. Anledningen att det tar så lång tid är att man först måste planera vad man ska göra i minsta detalj, vilket är väldigt tidskrävande. Sedan måste man genomföra det också! Och inte nog med det, därefter måste man ju sätta ihop allt så att man kan titta på det. En filmproduktion kan därför delas upp i tre steg:

1. Förproduktion
2. Filminspelning
3. Efterproduktion

Detta är dock lite förenklat, eftersom man också pratar om utveckling av manuset som sker innan förproduktionen, samt distribution av filmen till publiken efter efterproduktionen.

Förproduktion och efterproduktionen är det som normalt tar längst tid. Under förproduktionen ska man planera hur man ska spela in filmen på bästa sätt och under efterproduktionen redigeras filmen ihop samtidigt som ljudeffekter och musik läggs på. Under inspelningen är det i bästa fall bara att följa den planering man gjort under förarbetet.

Förproduktion är det steg som är absolut viktigast. Manuset är också det som tar längst tid att producera och kräver att man har god kunskap om så kallad dramaturgi, det vill säga hur man ska lägga upp och strukturera historien.

Förproduktion

Med förproduktion, eller förarbete, menas planeringsstadiet av en film då filmmanus, budget, inspelningsschema, rollsättning med mera utarbetas. Ett bra förarbete innebär att arbetet på inspelningsplatsen kan ske effektivt. Till det krävs ett fullständigt manus som har splittrats upp i ett inspelningsschema, som visar i vilken ordning scenerna i manuset ska spelas in. Arbetar man kommersiellt och exempelvis ska söka finansiärer är det väldigt viktigt att lägga upp en budget för filmen. Om finansiärerna tror på filmidén och har tillräckliga resurser för att genomföra filmen, så är avtalet klart.

Men innan man ens kan börja med manuset, måste man först veta varför man vill göra en film, därefter måste man bestämma vad man vill berätta med filmen, och vilka som skall se den. Ska filmen visas för en större publik är dessa punkter väldigt viktiga och brukar kallas filmens syfte, budskap och målgrupp.

Manuset skrivs inte som många tror på en gång, utan man skriver först ett synopsis där man kortfattat skriver ner filmens historia på en sida eller två. Där får man en överblick över filmens handling och karaktärer, och kan tidigare se fördelar eller nackdelar med det kommande manuset. I professionella sammanhang ägnar man mer tid åt att utveckla historien genom så kallade outlines och treatments – men dessa behövs sällan i mindre produktioner.

När synopsis är klar brukar man oftast sätta igång med manusarbetet. Detta är egentligen den svåraste biten och här räcker det inte med några häftiga scener för att göra en film bra. Det måste finnas en anledning för tittaren att stanna kvar och undra hur det skall gå. Det uppnås inte genom att man mellan dialogerna skjuter ner någon person, utan genom att ha en konflikt som för handlingen framåt. En konflikt är något som hindrar karaktären för att göra som han eller hon vill, och kan till exempel vara en naturkatastrof.

När manuset är färdigt kan det vara en fördel att rita upp varje enskild scen i ett så kallat storyboard. En storyboard hjälper dig något oerhört under inspelningen, för det är omöjligt att hålla reda på alla bilder i huvudet. Du behöver inte vara konstnär för att rita, utan det räcker med enkla streckgubbar och instruktioner för hur kameran ska placeras i förhållande till motivet.

Sedan är det dags att välja skådespelare (om man inte innan ansöker om en stabil budget). Om inte kompisar och familjemedlemmar ställer upp i filmen kan det vara lämpligt att anordna en provspelning, en så kallad casting eller audition där du ser hur skådespelarna svarar på personregi.

• Syfte, budskap och målgrupp
• Synopsis
• Manusarbete
• Storyboard
• Casting

Filminspelning

När hela filmteamet samt skådespelarna är samlade på inspelningsplatsen är det bara en person i teamet som har huvudansvaret - regissören. Denne ansvarar för skådespelarnas agerande och ser till att ljussättningen och allt annat som är relevant för filmens utseende och känsla blir som önskat.

Foto: Peter Dahlgren

En fotograf ansvarar för videokameran eller filmkameran och bildens komposition. Det är nämligen stor skillnad på att filma på långt avstånd än på nära, från hög vinkel eller från låg vinkel etc. Fotografen arbetar tätt intill ljussättaren eller elektrikern som skapar det ljus som regissören och fotografen vill ha.

En ljudtekniker ansvarar för att ljudet som tas in är så bra som möjligt. Det kan behövas olika mikrofoner, en mikrofonbom, flera absorberande material som tar upp eko etc. Det finns ett hundratal fler uppgifter, men dessa utgör grunden för en filmproduktion.

Därefter väljer man format att spela in på. Formatet kan antingen vara film (exempelvis 16 eller 35 mm) eller video (exempelvis 8K).

• Personregi
• Filmteamet
• Videokamerans funktioner
• Videoformat

Efterproduktion

Efterproduktionen, eller efterarbetet, tar oftast vid när filminspelning är avslutad men kan ibland börja så fort första inspelningsdagen är avslutad. När filmen är inspelad är det i stort sett bara att sätta igång att redigera filmen, det vill säga sätta ihop de olika tagningarna till ett begripligt flöde och intressant berättelse. Förr gjordes det med klippbord eller videobandspelare, men nu för tiden görs det med datorer. Ett underlättande verktyg inför redigeringen kan vara att göra listor på alla tagningarna, så att man vet på vilka band, filmrullar eller minneskort tagningarna finns och vilka av dem som blev bra. Denna listan kallas bandlogg.

Vid professionell filmproduktion används ofta ett datorredigeringsystem av exempelvis systemet Avid för både film (exempelvis 35 mm) och video. Fördelen med datorredigering är att klippen kan stuvas om i efterhand, när klippen redan är gjorda. Dessutom kan man testa olika klippningar och effekter utan att för den skull göra ett permanent klipp som när man fysiskt klipper med en sax i riktig film. Man säger att datorredigering (liksom klippning med klippbord) är icke-linjär, då bilderna kan stuvas om och ändras i efterhand. Videobandspelarredigering är däremot linjär.

Även om man är väldigt beroende av tekniken vid efterproduktionen, så kan ingen teknik hjälpa dig att skapa en bättre film om du själv inte kan bildspråkets regler. Det är därmed en fördel att lära sig konsten att klippa film för att kunna vara visuellt kreativ i sitt arbete.

• Att skriva bandlogg
• Videobandspelarredigering
• Datorredigering
• Konsten att klippa film

Om du vill veta mer

Om du vill veta mer så kan du med fördel läsa igenom Voodoo Films studieplan. Den går igenom videoteknik och praktik på traditionell skolnivå. Alternativt kan du kolla in artikeln Så görs en långfilm som utförligt beskriver hur en oberoende film görs i Hollywood.